måndag 6 augusti 2012

Förkylning en måndag

Det ser ut att bli en fin dag, inga moln och vindstilla.
Vega är sjuk, snorig och lite varm. Några av dom andra barnen har haft ont i halsen nu i helgen. Jag börjar nog oxå bli lite förkyld.
Jag letar efter Skugge´s blogg (linda) men har helt missat att hon la ner sin på av alldeles för mycket påhopp från allmänheten. Jag gillar det hon skriver.
Med åren så har jag lärt mig att låta allt skvaller och skitsnack rinna av mig, för sånt är det gott av här på lansbygden. Alla känner alla, och ALLA har en åsikt OM alla.
Och alla tycker om att prata om alla andra.
Det blir snurrigt när man ska förklara och samtidigt ta väldigt mycket hänsyn till andra.

Sanna Bråding sitter i tv´4 :ans soffa och pratar om olika diagnoser och sitt liv, om hur diagnoser sätts så lätt och har blivit lite av en trend.
Ligger väldigt mycket i det hon säger.

Jag väntar på ett telefonsamtal idag.
Jättesuperviktigtförmig!
Och efter idag är det jobb, jobb, jobb.

Jag är så tacksam mitt liv, mina barn och framtiden som ser ljus ut!
Happy monday!
Marita

2 kommentarer:

  1. Hallå Marita! Har börjat följa din blogg och tänkte jag skulle "visa" mig - känns inte bra annars tycker jag. Tycker om att läsa det du skriver och beundrar dig för din styrka trots att du har så mycket omkring dig. Förstår inte hur du orkar med allt... Apropå diagnoser så har jag nog en annan åsikt, åtminstone i vårt fall, både mina barns och mitt eget. För oss kändes det som att man äntligen fick en förklaring, och en förståelse till varför man i i vissa situationer reagerar som man gör, känner som man känner, reagerar som man gör. Inte något att skylla på, utan en förklaring. En diagnos ger ju också en möjlighet till mediciner. Men det är ju återigen min/vår åsikt:) Kram

    SvaraRadera
  2. Hej Annica,
    och välkommen hit! Va kul att du läser!
    Intressant att du tar upp frågan om diagnostisering igen, det skulle vara intressant att höra mer om just er situation, om du känner för det får du gärna mejla och beskriva.
    Kram så länge Annica!

    SvaraRadera