måndag 24 september 2012

Kaninstek?

Manne är hemma med mig och Vega idag,hostig. Kanske bryter det ut nu, krupphostan på nätterna och febern som sliter deras små kroppar itu. Varje höst är det samma skit. Förkylningar, magsjuka, vinterkräksjuka och löss. Gärna i en salig blandning.

Det är en vacker septemberdag idag. Träden är orange-gula och jag får sån lust att dra med ungarna ut, plocka löv och limma tavlor.
Kanske eftermiddags syssla?
Det är ingen sol idag, men jag är nöjd så länge det inte regnar och blåser. Ut måste vi, varje dag.
Djuren ska utfodras, och hästarna ryktas.
Vega nöjer sig en stund sittandes på gruset eller gräset pillandes på en sten , eller stirrar blint på kaninerna som drar ett äre varv runt i buren när vi kommer med foder. Vi har nu fyra kaninungar och tre ganska stora.
Jag tänker mat.
Kaninstek till söndagsmiddan.
Det här är det mest naturliga du kan komma i dagens samhälle. Att vara självförsörjamde i den mån just jag kan.
Vi hämtar ägg från egna höns. Ante röker kalkonerna som just precis nu göds iför slakt.Vi fiskar vår röding, röker, gravar och framförallt njuter av den. Ante och pojkarna jagar för att fylla frysarna.                                                                                                                                                Det ger en extra god smak nät vi vet att vi har producerat maten själva.
I den mån just jag kan.
I år har v varit utan grisen, som i vanliga fall borde stå inför slakt just nu. Det blir tråkigt i frysen i vinter utan gris.
Det får inte hända igen.
Våra barn är oftast med under slakten av våra djur. Om dom vill alltså.
Några brukar ta ledigt från skolan just under grisslakten, och förra året fick jag hjälp av en tonåring när jag slaktade kalkonerna. Han växte just där och då, av att kunna det själv.
Vi gör ingen grej av det.
Samtidigt som jag får respektera att nån blir förbannad och ledsen över att alla djuren slaktas på den här gården.
Fast vi slaktar ju inte alla kaniner, vissa är ju speciellt barnens.(Hehe)
Det här är en del i det naturliga livet som jag vill rota i mina barn.
Det finns ett alternativ till det över stimulerande samhället, som faktiskt börjar lyftas fram allt oftare.
Och det livet lever jag.
I den mån just jag kan.

Känner mig extra tacksam livet just idag!




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar