onsdag 14 november 2012

Skuld, ångest och dåligt samvete.

Jag blir oerhört provocerad av att tekniken inte fungerar. Vi har inte bredband ska ni veta. Behöver jag säga mera?

Imorse skakade väggarna när ena tonåringen och nästan tonåringen stötte samman. Det hoppades i soffor och sprang över bord.
Jo, ibland är det så, vettni.
Ganska skönt när dom strosar ner längs byavägen mot bussen, och jag och Vega blir själva.
Osökt börjar jag tänka på det här med skuld. Dåligt samvete. Ångest.Oro.Kärlek och längtan.

Jag håller som bäst på att lära mig att inte ha så dåligt samvete.

Halvvuxna barn ska behandlas som just halvvuxna, och ingen bryr sig om du går med dåligt samvete i två veckor, ledsen men det är sanningen.
Möjligtvis länger du däremot en jävla ryggsäck med ångest på ungen, som i sin tur kommer ge dubbelt tillbaka när du sitter på hemmet.
Det där gäller ju just halvvuxna.

Mindre barn då?
Det finns ursäkter överallt att ha dåligt samvete, och känna sig som en mindre värd varelse, tex:
Ungen vill ha samma jacka som August, grejen är bara att han är ensambarn med två övertidsjobbande föräldrar, som dövade sitt dåliga samvete med en jacka för närmare 4t.
Sant.....det finns sånna. Överallt. Och sakta men säkert har jag lärt mig vad som är äkta och genuint. Alltså, det finns naturligtvis saker som borde ge dåligt samvete, men där kommer vi in på rent och sunt bondförnuft.

Jag skulle ätas levande om jag ständigt skulle älta saker bland mina ungar som framkallade skuld.
Det går bara inte.
Hårt?

Nä, släpp skulden idag, och du blir tackad när dina ungar blir äldre.

Marita

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar