torsdag 6 december 2012

Bortskämd?

Jag vrider försiktigt på stolen för att sätta mig tillrätta framför datorn som jag ställt upp på köksbordet, allt för att inte Vega ska upptäcka mig, hon sitter på köksgolvet och äter ostmacka. Jag låssas va osynlig....och där såg hon mig, ramaskri!
Och nu sitter, nej står hon i mitt knä, klappar händerna och gungar till musiken på p3.
Ingenting är bra, allt hon vill är att sitta i knä, bli buren och lekt med.Det är en sån tid nu, hon är 13 mån och kinkig är hennes mellannamn.
Det ÄR så här nu, ingen mening att försöka smita undan, jag gillar läget. För jag vet att det går över.
Så jag konkar och bär, hennes små ben kramar om min midja och vill aldrig släppa taget.
Bortskämd?
Nej, jag tror inte att jag skämmer bort henne genom att ta upp henne när hon vill komma och bära på henne när hon inte vill vara själv.
Jag tror inte att hon "lär sig " genom att jag låter henne skrikande sitta på golvet, tills hon inte orkar grina längre. Och därmed är vi två nu ett, sitter ihop kan man säga. Och visst är det väll jobbigt....men när det känns som värst tänker jag endå, att det går snart över.
Det är det här hon behöver just nu, och jag har valt att lyssna.
Egentid?
Jag hittar mina stunder, dagtid när hon sover då jag kan sitta framför datorn, skriva eller sticka klart sockarna.
Men egentid i form att spaweekend på västkusten, njaa.......

Just precis nu sitter hon nöjt i mitt knä och matar mig med pennor....det funkar det med, allt tar bara längre tid.


kram M

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar