tisdag 4 december 2012

Dorotea,Risbäck och lycklig barndom

-14 grader ute och solen tar sig inte riktigt igenom diset. En lastbil passerar i hög fart på byavägen det blir ett stort snömoln som håller sig kvar långt efter. Det ser kallt ut. Hästarna har blivit snabbutfodrade och väntar ihärdigt på lunchen.
Meja är hemma sjuk idag,öronbarn som hon är lider hon av kylan och blåsten, som alltid sätter sig i öronen. Manne är oxå hemma. Han fick sin 6års spruta igår och va lite febrig i morse så han fick ligga kvar i sängen. Vega hon, hon är jätteglad över att syskonen är hemma, och är inte lika kinkig som igår. Skitunge, duger liksom inte med bara mamma. Sånt man får ta.
Meja har bestämt att vi ska baka semlor idag....försöker förklara att det brukar man inte göra till jul, utan mer i februari. Men vad spelar det igentligen för roll när det är just idag hon vill ha semla? Vi ska baka semlor idag. Och lussekatter. Jag hatar lussekatter, äckligt med saffran, torra och jävliga blir dom. Man kan säga att jag gör det bara för att man ska liksom, vet inte om nån är speciellt förtjusta idom här i familjen.

Imorgon åker jag antagligen till Dorotea. Jag , tanterna och Vega. Kanske..om alla är friska. Vi har planerat att åka dit på ett studiebesök, och titta runt lite på deras utbud. Några förslag? Känns som att det blir bra att åka dit imorgon.
Jag har band till Dorotea. Många minnen, bra och dåliga. Jag bodde där en period i min barndom. Eller i en by utanför. Den lyckligaste tiden i min barndom kan jag säga. Jag sa alltid att jag skulle flytta dit när jag blev stor.
Mina familjeband är minst sagt komplicerade. Men jag har mina halv kusiner där, eller rättare: min pappas frus syskonbarn. Mina halvkusiner. Är vi fortfarande det? Jag vet inte riktigt. Vi kanske har vuxit ifrån det. Men när jag känner efter känns det som om att vi är släkt. Jag har tyvärr ingen kontakt med dom. Lever alla än?  Mormor Anna med sitt vita permanentade hår och rullrån i skafferiet. Plopp (godis) i handväskan, som man alltid fick av henne. Verkligen alltid. Alla barnbarn, en för alla och alla för en. Ingen skillnad, hon va min mormor oxå. tills man blir vuxen och ska göra allt så jävla omständigt.Onödigt omständigt. Vi firade jularna där när jag va liten.(Risbäck) Jag kände mig så fin i mina kalasbyxor och julklänning. Mormors virkade dukar låg alltid prydligt över soffans armstöd. Morfar gick ut för att hämta tidningen och sen kom tomten. Alla barn fick en och en komma fram och hälsa och ta emot paket- Magiska jular. Magisk tid. Sen blev familjerna för stora och jularna firades på eget håll. Antar jag.
Funderar lite över hur mina egna barn kommer minnas sin barndom.. Jag hoppas jag får uppleva storfirande jular med barn och barnbarn hemma hos mig.
Undra om alla andra funderar över sin barndom lika mycket som jag. Jag har spridit mycket skuld runt om mig under åren, men vet lite bättre idag vill jag tro, alla har gjort så gott dom kunnat....utefter deras egna förutsättningar. Jag gör så gott jag kan med mitt liv, utefter mina förutsättningar. Det finns ingen skuld i det.

Mita

3 kommentarer:

  1. Ser att du ska till Dorotea. I Östra Ormsjö finns en liten mysig butik som heter Fyra Händer. Väl värt ett besök. Kolla in hemsidan på www.fyrahander.se

    SvaraRadera
  2. Och ja, håller fullständigt med om att alla förmodligen gjort så gott de kunnat, fast det kanske inte alltid känts så. Alla bär ju på sin "ryggsäck" och gör så gott de kan efter förutsättning och förmåga. Man vet ju hur det är liksom.
    Kramar.

    SvaraRadera
  3. Så roligt att se att det finns stora familjer idag också.
    Jag är själv äldst av åtta syskon.
    Det var inte alltid kul.
    Mycket barnpassning.
    Men jag älskar fortfarande barn...och har skaffat mig fem själv.
    Tre "hemmagjorda" och två som har en annan födelsemamma.

    Härlig blogg!

    SvaraRadera