tisdag 2 april 2013

Hej dödsångest.

Jag har svårt att veta hur jag ska ta mig ur allt detta.
Jag har under en längre tid mår dåligt, varit trött,slö och bara kännt mig hängiga. Dessutom har jag haft konstiga väsningar från lungorna när jag legat ned.
Hur som var det värre än vanligt natten tillskärtorsdagen och tidigt på morgonen ringde jag sjukvårdsrådgivningen och sen vårdcentralen . På vårdcentralen fick jag frågan om jag ändå inte trodde det va panikångest....men som tur va..va jag ändå mån om att få träffa läkare samma dag.
Tre olika ekg  gjordes och sen gick det ganska fort. Nu ska ni veta att jag haft.många vakna.nätter när jag varit övertygad att jag fått lungcancer.
Det blev ambulans  till Lycksele där man gjorde ultraljud och röntgen, och väl på iväg får jag besked om att hjärtat inte verkar må bra. Nu kallas ambulans helikoptern in, och 30 min senare rullas jag in på hjärta i Umeå.

Mycket blev sagt och gjort under vägens gång, men kontanta är ändå: akut hjärtsvikt, vätska i lungorna, hjärtat förstorat och vätska runt hjärtsäcken.
Kontrasten blev enorma. Jag hade skickat in Ante och pojkarna på Ica för att påskhandla. Det blev så surrealistiskt .
Hjärtat är trött. Och det som är förstört är oreparerbart. Utan nu är det maxdos medicinering och sena pacemaker för att på sikt undvika hjärtbyte .
Tragiskt känns det.
Jag vet att jag borde må bättre redan nu, men det enda jag känner är varje slag hjärtat tar. Hur hårt det dunkar och om det verkligen ska kännas så här.

Jag vet inte riktigt hur man hanterar en sån här sak, förhoppningsvis kommer det med tiden.
Lite så är här.
Fin vårdag önskar jag er!
Marita

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar