onsdag 15 maj 2013

Det som inte växer är döende.

Hej!
Det är ingen vanlig dag idag, utan äldste sonen Oskars 19:onde födelsedag! Grattis sonen, älskar dig!
Så jag har fått äran att bjuda på middag och tårta, kul. Fast....riktigt så är det inte, om jag nu ska va ärlig. Och det händer att jag är det, och just nu är en sådan gång. Jag har min doula här hemma, alltså kvinnan som va med när en av sönerna föddes, och som går vid min sida i snart 20 år nu. Hur som....bor hon här nu när jag inte får eller kan använda armen, så det är hon som står för middan idag! Tårtan däremot, finns det ju ingen annan att anlita än kusin Eivor. Hon bara är bäst. Gör godast och häpnar oss gång på gång.
Det är strålande sol ute idag, jag har dock en tonåring hemma med feber och kraftigt halsont. Men det sägs ju vara sånna tider nu.
Det är en bra dag idag,
alla dagar är verkligen inte det. Svullnaden runt pacemakern har börja lägga sig och tejpen över ärret börjar så smått lossna. Men det värker. Jag har så förbannat ont i vä armen när jag använder den, och jag vet inte riktigt varför. Det förstod faktiskt inte dom på hjärta heller, men det är ju trots allt min cancer arm, och högst sannolikt har det väl något med det att göra. Jag hoppas bara att det ger sig med tiden, för som det är emellanåt nu är det riktigt plågsamt.
Stackars mig.
Förutom det är det oxå jävligt synd om mig för att våren är här, gräset börjar grönska på sina ställen, solen värmer, pallkragarna lyser tomma av jord-frånvaro och kärleksfullt hand a lag. Jag vill så gärna stå på knä och trycka trädgårdsspaden i marken och känna lukten från jorden.
Och se att något lever. Växer.

Det som inte växer är döende,

Marita

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar