tisdag 6 augusti 2013

Än finns det hopp!:)

Jag prövar igen.
Förbannade Internet.
Jag har igentligen inget att skriva. Det händer inte mycket . Jag går mest och drar benen efter mig. Jag har bakat tunnbröd , ja. Men blev dålig dagen efter så det vart sängläge hela dagen . Ibland känns det så här:
Jag är ju behandlad nu; för cancer och hjärtsvikt, förstorat hjärta.
Allt är inte bra än. Jag känner av hjärtat i vissa situationer mer än vid andra.
Alla drabbade känner nog igen Sig ,,jag är inte unik på ngt vis. Vare sig man drabbats av cancer eller hjärtat .
Men resten då! Dom runtomkring som kanske inte ser längre än att op-ärrert har läkt . Jag är inte ute efter att anklaga någon. Sen finns det ju dom som helt enkelt glömmer. Att man inte har orken eller kraften.
Utan att ha gjort ngn djupare forskning kan jag konstatera att barn, dom glömmer fort..

Jag fick i helgen känna av godhet! Mattan på bilden visar en av två unikt handarbetade trasmattor som jag fick.
Jag skyddar dom som om dom vore mina egna barn! Och förbannad blir jag om någon går på dom med skitiga fötter.

Den andra bilden visar vad jag gör, när jag inte drar benen , virkar mormorsrutor till kuddar. Fort går det ju dessutom.
Riktig terapi..det och tunnbröd bakningen . Man kommer ju fram till så mycket när man får lite perspektiv.

Ungarna har varit trötta och gnälliga idag, det har blivit för lite sömn för oss alla tror jag.
Tjejerna har iaf(när dom för tillfället vår vänner!) varit ner bakom lagårn och plockat hallon, så nu har vi gjort hallonpaj .
Vi väntar bara på männen som drog en repa till skogs.

Men du då? Är allt ok?
/Marita

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar