lördag 12 april 2014

När sorg sliter hjärtat itu.

Ikväll kom "det" över mig, och inget ställe för det kan ju vara bättre än  under nattningen,  när det endast är ett sken av nattlampan som lyser i mörkret och både mina och Vegas andetag blir djupare, och långsammare. Det går aldrig att bestämma, men vissa ställen är ju enklare att hantera en våg av sorg som bara sköljer över dig, och du tappar både andan och fotfästet på mindre än en mikro sekund.
Idag Joar, så fyllde vår storasyster 40 år. Helt ofattbart va tiden går fort, snart min tur, och sen din.Jag har svårare att skriva om det just ikväll än vad jag brukar ha, det är mer känsligt, kanske för att det här är något vi tre skulle ha gjort tillsammans. Jag skriver ofta om det , bara inte just här.
I sommar har du varit död i två år, och det är oxå helt sjukt. För när sorgen väller över en, så står tiden stilla och två år, det är två långa år utan dig Joar.
När det blir som värst, gör det så ont att man blir lam, avstängd och bortdomnad.
Det är inte sunt att man kan lära sig stänga av någonting som sliter hjärtat itu som den här sorgen efter dig gör. Samtidigt som jag vet att skulle jag inte kunna det så ..vet jag inte vad..
Ibland låter jag det bara komma, när det finns tid och utrymme, och när jag och Tessan pratar om dig. Ofta tränger jag bort det när det på något sätt inte finns plats för det.
Vi pratar ofta om dig -  såklart. Alla gemensamma minnen....och minnen vi har med dig enskilt.
Det skulle bara inte bli så här.
Det är inte meningen att man ska förlora sin lillebror, inte ens mitt i livet.
Jag är inte arg. Inte på dig iallafall.
Det gör bara ont. Och är förlamande.

Det kan ibland vara jobbigt att se livet fortsätta runt omkring, precis som vanligt, när ens egen värld är paralyserad av sorg , fast som är osynlig, så det ger mig inte riktigt rätten att vara fördömande.

Men ibland gnäller folk om jävligt oväsentliga saker.

Ett Efva Attling smycke, med ditt namn ingraverat hänger runt min hals, tillsammans med ett hänge från Tessan. Jag kommer på mig själv ofta med att fingra på hänget och kollar så att ni båda är med.

Marita

3 kommentarer:

  1. <3 sorgen finns alltid kvar men har man tur lär man sig att levs med den på nåt konstigt sätt.
    Folk gnäller om skitsaker, även jag men man får sålla. Du vet, in genom ena örat och ut liks fort genom det andra

    SvaraRadera
  2. <3 sorgen finns alltid kvar men har man tur lär man sig att levs med den på nåt konstigt sätt.
    Folk gnäller om skitsaker, även jag men man får sålla. Du vet, in genom ena örat och ut liks fort genom det andra

    SvaraRadera
  3. Skickar kramar! !!
    Görel

    SvaraRadera