fredag 15 augusti 2014

Vi vuxna äger problematiken- inte våra små barn.

Vad tröttsamt det är,när det gång efter annan strulas och tjafsa mellan barnen och kompisar-och igentligen spelar det ingen roll åt vilket håll det jävlas- alltså om det är min eller din unge som utgör det största problemet, däremot så behöver dom hjälp, all medla, att få veta vad som är ok eller ej. Det finns ju dem som ständigt hävdar att barnen ska få sköta allt bråk och alla intriger själva, till en viss ålder så - fine! Men inte när det handlar o mellanstadieungar. Jag blir så less- och jag ser så tydliga skillnader på hur tjejer som bråkar -och när småkillar gör det.
Tjejerna, om det är några stycken så är det ett faktum att det förr eller senare bildas mindre grupperingar och tex den tredja mobbas ut. Dom känns så...uträknade på något vis, som att det finns en plan och dom vet exakt vad som ska göras. Det blir lätt intriger och dem med dramaqueen-ådran (och dem mina vänner, finns det gott om i 10årsåldern!) spelar upp hela registret.
Killar gör inte så.Inte vad jag märkt.
Det mobbas ,muckas och bråkas på ett annat sätt, som jag inte påstår är bättre, bara olikt flickornas.
Varför funkar det aldrig med tre tjejer? Inte i längden. Man är så rädd att dom andra två plötsligt ska ha mer gemensamt, umgås oftare, leka bättre. Man vill ju inte bli tredje hjulet.
Idag var det min unge som blev det tredje hjulet.
Imorgon kan det vara min unge som allierar med någon MOT en tredje kompis. Men vi MÅSTE prata med ungarna om det.
Och vi vuxna med ansvaret över våra ungar- måste inse att ingen (oftast) är bättre än någon annan.
Eller orsakas allt detta pga att någon förälder anser sig vara bättre än någon annan?
För någonstans har dom ju fått beteendet ifrån.
Jag kanske har agerat helt fel under alla år, som jag slitit mitt hår i försök att lära mina barn vettigheter , jag skulle ju såklart lärt föräldrarna.
Vad får dom att tro att deras unge alltid är fri från skuld?, för ja, det finns dem som tror det. Eller är det kanske så jag ska göra? Alltid försvara- ibland kanske trots överbevisning, bara neka och blåvägra ta in info.
Nä.....
Det finns barn där ute, som inte ens får leka med mina barn, för att föräldrarna har issues med mig.Visste ni det? Är det kanske det som är lösningen?
"Jag gillar inte Daniels mamma-så du får inte vara med honom"
Ni ska veta att det finns föräldrar där ute som jag inte älskar-men ungarna trivs med varran. Bara att gilla läget. Men alla kan inte ens det. Utan ska dra in en massa vuxen problematik i ungarnas umgänge. Behöver dom verkligen veta att jag kanske avskyr Toruns pappa, men alla här hemma tycker om Torun?
Nej jag tycker inte det.

Ikväll pratar jag så jag blir torr i munnen, för att försöka få ungarna att man kan umgås på ett bra sätt. För jag har inte gett upp hoppet.


1 kommentar:

  1. Marita, jag tycker att du är en sådan klok förälder!

    SvaraRadera